The good with the bad

Igår var en ganska turbulent dag på kontoret då jag var tvungen att avskeda två stycken systemutvecklare. Folk tar det väldigt personligt här och halva dagen gick åt till att förklara för resten av medarbetarna varför jag gör det jag gör och att detta inte är världens undergång.

Några var som lemurerna i ”Madagaskar”: FOSA! FOSA!

Och jag var mest: “I understand that the decisions taken today have made people upset and some people believe that it is the end of the world. This I can tell you is not the case.

Since I started here I have got some input regarding how we should optimize the organization and how we can make this a challenging and better place to work. One part of that is to hire new people like the project managers and some new software engineers; another part of it is changing some teams to make them more efficient.

This is of course not a personal issue because some times this must be done out from a business perspective. It could be because we’re changing focus on some products, we need to prepare for production managers from other countries, or don’t need as many people with a certain knowledge etcetera.

The company is still doing really fine and we are expanding as planned.”

Såklart var beslutet inte helt och hållet mitt, ägare och tidigare projektledare har ju ett finger med i det hela vilket ibland kan resultera i att man får ta ett beslut man inte helt står bakom. Men det hör ju ändock till jobbet och jag ser det hela ur en arborists synvinkel; Ibland måste man skära bort grenar för att trädet lättare ska växa.

It was still a bad day.

Smarrigt felköp

Ibland är man lite småtrött bland supermarket-hyllorna och saken är den att när jag egentligen skulle köpa grapefrukt-juice så fick jag för några veckor sedan istället med mig den här (se bild) av någon anledning. Juicen är en gurka-möter-spenat-historia i knallgrönt och det första jag tänkte på efter typ tredje klunken vara att den nog smakar smarr som isglass.

Japp så nu köper jag den varje vecka, fryser små plastskålar med isglass och stoppar i teskedar som pinnar. Alla teskedar är ”mina” nu, min assistent får röra om sitt te med matskedar hehehe.

Sorry.

”You can take the kid out of isglass but never the isglass out of the kid”

Köpa

De bästa utekvällarna är de som man kommer hem ifrån med något nytt. Att handla när man är lite på "pickalurven" har sin charm och av någon anledning så springer man alltid på ganska roliga grejer när man hänger strax utanför en fullpackad klubb och sneglar på gatuförsäljarna.

Lördagens fångst: Ett par solglasögon för 23 kronor som jag inte tog av mig på hela kvällen…

Spegelmin.

Lite smågrusig

Idag är jag lite seg, igår var det ett ”Bacardi-partaj” som höll mig borta från min skönhetssömn och i morse var jag bortbjuden på frukost hos S och hans familj. Indisk frukost var sjukt gott, man fick små bollar som smakade lite pannkaka och dom doppade man i massa röror som var spicy. I liked!

S har två små döttrar som är galet söta, en är 3-4 år och en annan 8-10 typ och de hade gigantiskt stor ögon och söta små frisyrer och klänningar. Ungarna här i Indien är väldigt artiga och presenterar sig, tar i hand och niger lite lätt innan de fnittrar till och springer iväg och leker. Jag tycker faktiskt det är lite galet att de börjar skolan vid 3,5 års ålder men hmm ja varför inte?

Ikväll blir det nog lite käk på "Leela" och om "Athina" lockar så blir det nog en svängom där också, men jag är som sagt lite grusig i ögonen...

Detaljer

Jo jag vet att det är kristihimmelsfärdsdag idag och att alla stockholmare är aningens bakfulla då de partajat igår och sover ut idag. Jag ogillar allmänt när det är helgdagar i andra länder som jag inte kan ta del av (jag kan ju ta ledigt bara för att, jag är ju trots allt "the boss" här, men det är inte samma sak). Gratis är alltid godare på något sätt och när ni nu får en helgdag sådär serverad så blir jag lite avis.

För att dämpa det här lite så har jag med mig min snökula till jobbet idag. Den är jättefin och varje gång jag skakar på den så ser jag mitt Östermalmstorg och mitt gamla Coop (ja de har världens sämsta utbud och är säkert dyrast i stan) i snöskrud.

Jag har gått in och kollat dagens väder i Stockholm nu också, 12-13 grader och regnskurar?

Nu mår jag bättre.

Billig arbetskraft

Hur många indier behövs det för att måla om ett tak? Ibland så skämtar man om folks ineffektivitet men när det gäller det pyttelilla taket i ”Park hotels” reception så var det nästan så att jag baxnade. Taket är inte större än vad ni ser på bilden och till detta så har de alltså två stegar, fyra målare (två på varje stege såklart), en som håller i stegarna, en som lägger ut filtar över saker som kan bli skitiga (det är han med ryggen hitåt i receptionen) och en manager (till höger i bild).

Jobbet skulle ta ”maximum fifteen minutes” men när jag gick lite senare på kvällen så stod de där fortfarande (som tur var hade de dock flyttat lite på stegarna).

Ineffektivitet retar mig oerhört så jag var tvungen att, innan jag gick, gå fram och fråga vad de höll på med och varför det tog så lång tid. Det korta svar jag fick var ”We’re just fixing some paintings, five minutes and we’re out of here”.

Jag var tvungen att föreviga det på bild.

Dilemma

Jag har ett litet dilemma och det hela har att göra med skönhetsidealen här i Indien kontra de som gäller i Sverige (läs: när jag ska åka hem i midsommar). I Indien så matas jag varje dag med TV-reklam om produkter för att ”ljusa upp” hyn, ju ljusare du är i Indien desto snyggare är du alltså. Köper man en vanlig ansiktskräm så kan man banne mig utgå ifrån att det är minst solskyddsfaktor 20 på den och så vidare.

Hmm ja ni borde läsa det här blogginlägget för att förstå dimensionen i det hela: Fair and Lovely.

Hur som helst så är det ju så att i Sverige så gäller nästan tvärtomregeln, ju brunare desto bättre. Folk åker ner till mallis och pressar på en strand i två veckor för att komma hem som en pepparkaka och säga ”jaha, tycker du att jag är brun? Ja men vi tog det ändå ganska lugnt i solen”. Man kan säga att statusen är omvänd. Jäkligt omvänd.

Den stora frågan är då vilken linje jag ska välja? För stunden är jag jäkligt mån om att hålla mig sådär lagom blek (when in Rome do as the romans) men jag har ju tillgång till pool och sol i stort sett när jag vill så på en vecka skulle jag kunna fixa till en midsommarbränna som heter duga.

Men vill jag se ut som en mallis-brallis?

Relativt lugnt...

Helgen har faktiskt varit relativt lugn, cricketmatchen och drinkarna i torsdags gjorde sig påminda under fredagen vilket resulterade i en halvkväll ute i vimlet. Lördagen blev Library bar och senare Athina som faktiskt börjar bli mer och mer packat med Indiska brats för varje helg (jag tror att det är någon säsong som börjar nu).

Söndagen innebar brunch med Oriflame-R som fått ett nytt erbjudande om jobb i Stockholm och som varken visste in eller ut ur situationen. Veckan skulle helt enkelt få avgöra vilka beslut han skulle ta och just då kändes det faktiskt lite suktande att dra tillbaka och jobba i Stockholm även om jag vet att jag inte ens borde tänka i de banorna. Stockholm finns ju kvar i Sverige om två år också. De kalla vintrarna och regniga somrarna likaså…

By the way så missade jag helt att Finnarna vann melodifestivalen och att Sverige plockade ett VM-guld i hockey men jag hoppas många badade i sergelfontänen.

Eller nåt.

Gentlemannasporten

Jag försökte lära mig lite om cricket igår men det gick sådär måste jag säga. Jag lyckades koppla det där med poängen men det kändes lite långtråkigt att glo på en match som snittar kring sju och en halv timme. Igår var det dock indien som spelade och man kan lätt säga att då banne mig står Bangalore stilla.

Jag och S hade celebert besök i form av herr NK som är ”Asst. Vice President” på ”Star News” (ett stort Rupert Murdoch -bolag) så vi hängde på en finrestaurang, sippade drinkar och småsneglade på en plasma som visade cricketmatchen.

Dom super rätt hårt de här hierarkiskt högre nissarna, tror säkert att det gick tio-tolv drinkar på notan som jag plockade upp. Som tur är så är sprit och en samling ”smårätter” väldigt billigt här, allt slutade runt 2000 Rupees (ca 400 SEK).

Åtta och en halv lax.

Jag slog till och köpte en Bangalore-Stockholm resa inför midsommar. Mellan den 21/6 och 29/6 så kommer jag alltså åter att hänga i Stockholm och ute på Ljusterö. Jag vet inte riktigt vad det bli för midsommarfirande än, men en mycket god vän till mig har hyrt stugor och samlat ihop ett stort gäng som ska supa till och bada bastu i gammal hederlig skärgårdsmiljö.

Under den långveckan måste jag passa på att ha fest, träffa mina föräldrar, pussa på morr, hänga med min syster och allmänt träffa de som träffas kan.

Woho!

Setenta

Min pappa fyllde sjuttio i går och när jag ringde upp så var det sådär som vanligt. De har det lite för bra och har sjunkit in i en slags dvala sen de gick i pension och börjat hänga i Alicante på vintrarna och Ljusterö på somrarna. De lunkar mest runt och pysslar lite oavsett dag och väder.

Far: Nej jaha just det ja, jag har varit nere vid hamnen och rensat lite så det blir snyggt
Jag: När man fyller sjuttio så måste man ju bränna en massa pengar på något onödigt
Far: Jaha nej vi har mest pysslat lite här ute på landet, dessutom så firade vi igår.
Jag: Ja men du fyller ju idag
Far: Jo men mamma fick för sig att det var igår så då blev det igår, sånt där är ju ganska oviktigt.
Jag: Jahapp

När jag fyller sjuttio ska jag ha en sjukt stor fest med sprit, fyrverkeri och grejer. Eller så ska jag bara gå runt och pyssla lite, jag är lite avis på att man kan vara sådär lugn. Typ jag-har-redan-gjort-allt-det-där-så-jag-chillar-bara-lugn.

40 pers

Jag fick reda på att mitt nya ”svenska nätverk” precis hade haft fest och att ”det var tråkigt att jag inte hörde av mig för två veckor sedan”. Roligast var dock när jag fick reda på att det bor ungefär fyrtio stycken svenskar i Bangalore (om man räknar bort de som konsultar i typ en vecka och sedan åker hem).

40 pers!

Med tanke på att det bor 8-9 miljoner människor i den här staden så kan man dra parallellen till Sverige. Alltså det är lika många svenskar i Bangalore som det finns människor i Sveriges befolkning som jag kallar för ”vänner”.

Om man ser det ur ett "von oben" -perpektiv så är det inte så sjukt många med andra ord.

Helg

Jag har försökt lägga in en högre växel när det gäller köpet av ny ”guest house apartment”. Det är ganska tråkigt att bo på ett ställe som man vet ska bytas ut inom några månader då man inte vill börja ”piffa till” och köpa saker som kanske inte passar i nästa lägenhet osv. Nu kör vi fullt i alla fall, torsdagen och fredagen gick åt till jakten (5 visningar) och jag hoppas vi kan hitta något bra att köpa i den här veckan (önsketänkande).

Jag har tummat lite på tyger i helgen och ska sy upp en kostym, man får mycket för pengarna kan jag ju summera det hela till.

Fredagskvällen var partaj på Taika och lördagen var Leela pool side barbeque med australiensiska cricketlaget (vi råkade bara trilla in) och sedan vidare partaj på Athina.

Söndagen var trött.

TGIF

Minituös koll

Jag sitter och vill ha in ett bättre webb-baserat tidsredovisningssytem men kruxet är ju att oavsett vilket du än väljer så känns det som att du saknar något då all verksamhet på något sätt är ganska specifik och man har egna krav som sällan införlivas i ”me too systemen”.

Visst finns det övergripande tidsredovisning där man kan dra vissa paralleller inom de olika branscherna och säga att det här verktyget är sjukt bra för mindre konsultbolag och det här är jättebra för stora globala organisationer och så vidare men helst skulle man vilja bygga ett eget (om man bortser från uttrycket ”core business” och vad vi egentligen borde lägga mantimmar på).

Hmm det är tråkigt att behöva ta beslut som kompromissar mellan ”det bästa man kan få” och ”det man vill ha”.

Jag pillar lite på mitt körkort också, jag känner mig ganska nöjd.

Exportrådet

Jag har sprungit på Exportrådet lite då och då när jag jobbade i Sverige och visst är de semiduktiga på att knyta kontakter och de kan hjälpa till vid uppstart i andra länder eller hjälpa till om man ska sätta upp en monter nere på CeBIT osv. men de är samtidigt ganska kufiga och i längden så kommer man längre på att anställa en människa som bor i det aktuella landet och som exempelvis jobbar som säljare eller HR-människa mm. än att knyta in exportnissarna som ett andra mellanled i allt.

Hur som helst så var jag ute och surfade efter svenskar i området när jag sprang på att Exportrådet håller på att sätta upp kontor här i Bangalore. Jag fick även tipset om en svensk tjej bosatt i Bangalore som har kopplingar till svenska konsulatet i Delhi.

Om mina midsommarplaner helt går i stöpet så kanske jag kan hänga med några av de här nissarna, då blir det nog snaps och ”små grodorna” vare sig jag vill eller inte…

Sandkastning

Det står sådana här sköna ställ vid alla bensinmackar och jag vet inte om det bara är jag som är lite småskeptisk till att kasta sand på saker som brinner. Jag kan tänka mig att det går åt mycket sand till att släcka en brinnande bil eller en brinnande "mack-arbetare".

Men vad vet jag…

Especial

Som ni märkt så är indierna lite speciella ibland och det senaste i det här segmentet märkte jag efter ett skönt partaj på ”club noir” som huserar i det piffiga hotellet ”Le Meridien”. Jag hade träffat stylisten och hans lilla damharem, klagat lite på musiken, druckit några drinkar, hmm ja allmänt partajat för att slutligen hamna (som vanligt) framför en club sandwich på det ständigt öppna ”Monsoon at the park”.

Jag skulle precis hugga in i en härlig tugga när jag av någon anledning fick för mig att kredit/vistitkortshögen satt lite oskönt i fickan och lyfte upp den på bordet.

Tror du jag blev förvånad när jag märker att mitt sprillans nya mastercard från ”indian oil” har en tryckt bild på mig (tydligen för kortägaridentifiering) i ena hörnet?

What!?

"KÖRKÖR"

Den vanliga rutinen går ut på att man kör några snabba körlektioner (då man oftast kan köra om man har körkort från ett annat land), man kör upp och godkänns oftast, får ett ”prövotidskörkort” som gäller i en månad (man måste åka runt med ett stort ”L” på bilen då), sen får man slutligen det tryckta plastkortet. Ja, vill man ha motorcykel också så är det samma rutin för det fordonet…

Alternativa rutinen (min) var följande:

1. Ge gubben (med keps) i körskolan alla papper (kopior på pass, körkort o dyl.)
2. Betala gubben med keps 2000 Rs (typ 330 SEK)
3. Häng* en lördag på Indiens motsvarighet till vägverket (tog typ en timme)
4. Få plastkortet på måndag

*Man får underskrifter av olika korrupta människor som frågar typ: "What does KÖRKÖR mean?" och så får man typ svara "That means drivers license in swedish"

TGIF

Veckorna går så väldigt fort att jag blir förvånad varje gång det är fredag igen, jag blir aningens stressad över att jag snart varit här i fem veckor och inte hunnit styra upp vissa mål som jag satt upp för mig själv...

Jag har exempelvis inga planer för helgen!

Eller hmm jo jag har några punkter som är ganska fasta vid det här laget som att gå ut och partaja på fredag och lördag men inget direkt av större mening där jag umgås med folk på annat plan än att skåla i ”red bull och vodka” eller ”bacardi breezers”.

Jag ska ta mig i kragen i helgen och fixa medlemskap i någon tennisklubb eller liknande, jag behöver fler ”korrekta” kompisar som jag typ kan bruncha med innan 15:00 på söndagarna och som kan ge mig fler nyanser av Bangalore.

Snacks anyone?

Halvbra

”Bad karma day” gick sådär; jag signade utvecklaren, fick mitt residential permit, köpte körkort (jag får det på lördag) och kände mig allmänt uppåt.

Sen svängde dagen lite i slutet dock, en av våra utvecklare sa upp sig för tre veckor sedan och jag var helt övertygad om att vi skulle kunna övertyga honom att vara kvar genom att höja hans lön eller liknande men icke sa nicke. Med andra ord så signade jag en ny men jag tappar också en rutinerad.

Well, man kan tydligen inte få allt här i livet.

Bad karma day

När vi åkte till jobbet i morse så var vi tvungna att veja för en överkörd liten kalv! My days jag visste att det skulle hända med tanke på hur kossorna glider runt som värsta stekarna på gatorna här. Min chaffis muttrade något om ”bad karma day” men jag håller nog inte riktigt med. Det kanske gäller de inhemska mustaschindierna men för mig så har det snarare varit tvärtom.

1. Jag får ut mitt residential permit idag (efter vissa påtryckningar av advokatbyrån och spring med stenciler av min chaffis).



2. Jag ska köpa körkort idag (Nu har jag ju alla papper som behövs)



3. Jag har intervjuat en systemutvecklare som är grym! Och jäkligt billig.

Hoppas att det inte krävs påkörda kor för att jag ska ha lite flyt i längden… Eller hmm nu när jag tänker efter så vet jag ju inte om allt det här jag ska få idag verkligen kommer att fungera, alla papper kanske försvinner eller han jag vill anställa kanske lämnar återbud.

Ta i trä.

Residential permit (igen)

Alltså det där jäkla ”residential permit –dokumenten” börjar gå mig på nerverna. Jag har en receptionist, en advokatbyrå och en assistent som försökt få ihop de rätta dokumeten och stämplarna under flera dagar nu men det slutar ändå med att det är något som fattas eller något som behöver en extrakopia eller en extra stämpel.

Mitt besök idag var det fjärde och jag måste dit ytterligare med några extrakopior av det pass som tillhör den advokat som stämplade det dokument som påstår att jag jobbar här och lyfter den lön som angetts.

Insane.

Om det inte vore så att jag verkligen behöver det där tillståndet (jag ska ju köpa körkort och signa bolagets lägenhet!) så hade jag kört ner kopiorna i halsen på dem.

Det värsta är att ”the government” kan man inte muta så lätt heller så det blir verkligen till att stå i kö två-tre gånger ytterligare om det ska bli något av det här.

Två nya

Idag ”signar” jag två nya projektledare till teamet i Bangalore, vi blir då summa summarum tjugofyra stycken utvecklare i lokalerna. Tanken med projektledarna är att lyfta projektledningen från Sverige till Indien (då den inte riktigt fungerat tillfredsställande) och göra dessa till ”single point of communication” mot säljare och eventuella tekniska projektledare i Sverige/andra länder.

Vi jobbar med en bra rekryteringsbyrå men finliret får man sköta själv så jag satt i lördags och intervjuade sju kandidater och ur dessa plockar jag nu två.

Projektledare är ganska dyra då de har en civ. ingenjörsutbildning och under en längre period jobbat sig uppåt i stora hierarkier och större globala bolag för att nå till denna position. Båda får samma ingångslön och om de är duktiga och jobbar hårt (visar bra resultat) så behåller jag dem annars är det faktiskt ganska lätt att byta ut folk om det behövs.

De får 9000 SEK/mån

Storsummering

Fredagskvällen blev riktigt bra och Taika ”the spa-lounge” levde upp till ryktet. Vi lyckades klämma in oss i ett slags vip-rum med stylisten och sörplade red bull och vodka in till småtimmarna. Lördagen var lite lugnare men ändå ganska festlig, vi hängde i det piffiga ”library bar” på Leela och smutta på öl och gaggade med några italienare vi sprungit på dagen innan.

Söndag (gårdagen) var ”big mall day”, det blev lite shopping i de stora galleriorna med de konstiga eventen (när jag kom in i Geruda så var det exempelvis danstävling!?). Söndagskvällen var riktigt fin också då vi åkte ut till ”Blue bar” som faktiskt är galet fint och ligger på innergården till ”taj west”. Det är som att komma till en söderhavsö där restaurang och piffig bar ligger ute i det fria under japaninspirerade tak. Jag sprang på min första svenne också (han jobbade på Oriflame i Delhi) och det var faktiskt ganska skönt att få prata svenska en liten stund. Jag fick hans business card och han pratade om att han kanske skulle flytta ner till Bangalore...

Idag har jag åkt bil, nope har inte köpt körkort än, jag ville prova lite. Vänstertrafiken är lite klurig men jag kör på känsla hahaha… Tutan har blivit min bäste vän.