Jomen sörrö såhär blir det
Tydligen så är jag den ”business evangelist” jag påstår att jag är och tydligen går det här skeppet jäkligt bra så jag har blivit tillfrågad att bli kvar i Bangalore ett år till för att fortsätta min "uppstyrning" samt hålla i vidare expansion.
Indienkontoret kommer att tokboostas inom 2-3 månader då det ligger en bunt ”pengar” som vill satsa på Indien och på oss, så det skulle faktiskt kännas dumt att hoppa av indienresan här och nu.
Visst kan jag ibland tänka att ”I fucking hate this fucking country and this fucking people” men tror ändå att jag lär och har lärt mig så sjukt mycket saker som jag kommer att ha nytta av i senare karriärskeenden samt som på ett eller annat sätt kommer att kompensera mina låga stunder i längden.
Åtminstone så intygar jag mig själv det.
Jag blir hur som helst ekonomiskt stabilare.
Stabil som fan.
Och så fyller jag 30.
Ångest.
Indienkontoret kommer att tokboostas inom 2-3 månader då det ligger en bunt ”pengar” som vill satsa på Indien och på oss, så det skulle faktiskt kännas dumt att hoppa av indienresan här och nu.
Visst kan jag ibland tänka att ”I fucking hate this fucking country and this fucking people” men tror ändå att jag lär och har lärt mig så sjukt mycket saker som jag kommer att ha nytta av i senare karriärskeenden samt som på ett eller annat sätt kommer att kompensera mina låga stunder i längden.
Åtminstone så intygar jag mig själv det.
Jag blir hur som helst ekonomiskt stabilare.
Stabil som fan.
Och så fyller jag 30.
Ångest.
posted by Östermalmsräven at 07:57
10 Comments:
Och ett går fort. Rätt så ordentligt fort. Nu är det ny månad igen. Det enda du kan göra i mitt tycke är att stanna kvar så länge det inte finns något i Sverige som är viktigare.
Klart du inte ska hoppa av! Du har ju ändå varit där ett bra tag nu så ett år till kommer vara "piece of cake". Sverige finns ju kvar, och helt ärligt...inte är det så jäkla kul där heller alla gånger. Det är iaf vad JAG intalar mig när jag börjar få hemlängtan ;)
PS! Nej, nej, nej, inte ha ångest över att fylla 30. Passerade den milstolpen för..hmm...nåja, strunt samma när..men kan iaf säga att det var bland det bästa och roligaste jag gjort. All eventuell ångest försvann med första glaset champagne, sen har det varit party hela vägen ;)
Klart du ska stanna ett tag till. Om "dom" vill satsa på er så kan det ju bli ett intressant år framöver..
Må hväl.
Jag håller med ovanstående inlägg. Sverige ligger kvar och ett år till är inte speciellt länge. Dessutom verkar det ju gynna dig ekonomiskt och såååå tråkigt verkar du verkligen inte ha. ;)
Klart som korvspad att du ska stanna "lite" längre. Som sagt, Sverige finns kvar om ett år (vågar jag nästan lova :)). Om du drar hemåt snart hinner vi ju inte "över" och hälsa på. De skulle behöva några packade "chartersvenskar" på alla "fancy" klubbar där borta.
v: Jo det där var lite min melodi, och som sagt ett år går fort. Dessutom så ser det bra ut i "mina papper" om jag gjort det här under en två-årsperiod istället för endast ett år.
anette: Nej visst är Sverige inte alltid den metropol vi tror alla gånger och 30 är väl ingen jättemilstolpe antar jag. Men ändå.
sonny: Javisst blir det intressant och till och med lite "galet" (in a good way!)
Blancaflor: Nej så tråkigt är det inte, men hmm jag skulle vilja försöka hitta ett slags lugn också. En vardag där man vet att det här bygger man långsiktigt och så vidare. Det här känns lite som "att vara på kollo" i två år.
ettett2: Vi har faktiskt två chartersvenskar som har börjat dyka upp på diverse tillställningar, jag tror de går på någon business school här i krokarna och blir nog kvar någon månad. Hur som heslt så är det nog dags för er att dyka upp snart :-)
Jahapp, så har man då läst ikapp. Alltid lika trevligt att titta in här, Räven.
På återseende!
ibland undrar jag när man slutar göra saker som ser bra ut, eller som är bra att ha för framtida jobb osv.
"En vardag där man vet att det här bygger man långsiktigt". När får man uppleva det egentligen?
"En vardag där man vet att det här bygger man långsiktigt". När får man uppleva det egentligen?
Det där är en rätt bra frågeställning i detta karriärkåta tidevarv. Inte minst trodde jag själv att jag inte hajat ett jävla skit när jag ägnade mig åt det jag gör...att det var världens dummaste grej långsiktigt. Sen en dag för några veckor sedan förändrades allt. Payoff...ser det ut som...på det jag trodde var ett jävla saltgruvejobb. Kanske mest hände det sig...för att jag faktiskt inte var så karriärsberäknande utan blev vid min kläst och gjorde det jag ju faktiskt är bra på. Folk ser sånt...även om man inte tror det.
Räven: Jag hajar om du vill hem. No place like Stockholm...men samtidigt. haja vilken jävla ankdamm det här är...alla känner ALLA. Och stan tas sakta över av Smålänningar...så stanna där du är och gör det bästa av det så kan du softa sen... ;)
blygisen: Skönt att du hänger med, det här går liksom inte att missa! Hahaha
amfetamin: Vad jag menar med att "bygga långsiktigt" är egentligen inte karriär utan snarare "slå sig till ro" -grejer. Typ köpa en stor lägenhet som man vet man kommer att bo i under flera år eller typ köpa en fet jävla båt att ha i nybroviken (sånt man kan göra om man bor i det land som man vill bo kvar i åtminstone 5-6 år framåt). By the way, man slutar aldrig göra saker "som ser bra ut" eller "som är bra att ha för framtida jobb". Hmm sånt får man sluta med när man är retired.
odenplan: Ja de där smålänningarna är överallt! Skämt åsido så har mina tankegångar gått lite som dina och visst stannar jag ett år till. Det enda som kan vara lite deppigt är att jag inte blir ett år yngre och mina vänners sociala liv förändras sakta men säkert. När jag är 31 år ung och tillbaka i Stockholm så kanske mina vänner har slutat gå ut och festa som förr, de kanske siter i ett hus ute i Bromma med ungar och sånt skit som jag helt missat. Äsch nu när jag skriver det så fattar jag löjligheten i det, klart jag hinner ikapp sånt. Nemas problemas.
Skicka en kommentar
<< Home