Bye bye

Jajaja jag förstår kommentarerna jag fick i mitt sista inlägg och självklart så vet jag ju om det ni säger, det är inte mer än sunt förnuft. När jag väl sitter och veligt ska ta beslut kring hur jag ska leva mitt liv framöver så ter sig dock även de mest självklara sakerna komplexa, man vrider och vänder på det mesta. Tyvärr.

Hur som helst så har jag droppat bomben nu och det känns faktiskt inte så bra alls. Visst gör jag rätt i att ”gå vidare” och se den här tiden som något bra, roligt och alldeles fint men att det nog inte riktigt går att dra längre än det som gjorts.

Visst är hon allt det där jag säger men att projektera en flytt till Sverige, Spanien eller London är ganska komplext och jag skulle ju bara göra det ännu mer komplext av att ta med henne i det här skedet. Visst må jag ha en viss cynisk underton i mina funderingar men om det nu är ”vi för evigt” så löser det sig kanske i framtiden, när hennes far mår bättre och hon är redo att flytta vidare så kanske hon väljer en av städerna som jag redan ”settlat down" i.

Eller så slutar det som jag tror; Vi går vidare på var sin kant, hittar ytterligare kärlekar och ser tillbaka på den här tiden med ett leende.

Bye bye.