Det gör ont när knoppar brister
Okej sug på det här: Jag har, idag, den vettigaste flickvän jag träffat på 30 år. Visst kan det ha att göra med åldern då hon faktiskt är lika gammal som mig och jag antar att vi på ett ungefär nått samma punkt i livet men förutom det så är hon ju faktiskt otroligt rolig, charmig, SMART och allt det där man vill ha av en flickvän. Dessutom är hon otroligt söt och såååå skönt rosa-sommarklänning-feminin, precis som jag vill ha dem.
Hur som helst, jag åker hem om två veckor och min flickvän har ingen aning om det. Största anledningen till varför jag inte tagit mitt förnuft till fånga har att göra med att jag inte vet vad jag vill göra. Vill jag gå vidare med det här ”braiga” eller ska jag bara dumpa och gå vidare själv (troligtvis så ser jag då henne aldrig igen). Såklart så vet jag att jag inte går och blir en ensam eremit bara för att jag lämnar henne bakom mig men samtidigt så spökar allt det där med att ”hitta den rätta”.
Tänk om jag lämnar den här underbara, baserar det på att ”ja ja såklart hittar jag en till som är minst lika bra” och känner att det var ett otroligt misstag?
Vad är alternativet?
Hur komplext är inte det?
Gruff.
Hur som helst, jag åker hem om två veckor och min flickvän har ingen aning om det. Största anledningen till varför jag inte tagit mitt förnuft till fånga har att göra med att jag inte vet vad jag vill göra. Vill jag gå vidare med det här ”braiga” eller ska jag bara dumpa och gå vidare själv (troligtvis så ser jag då henne aldrig igen). Såklart så vet jag att jag inte går och blir en ensam eremit bara för att jag lämnar henne bakom mig men samtidigt så spökar allt det där med att ”hitta den rätta”.
Tänk om jag lämnar den här underbara, baserar det på att ”ja ja såklart hittar jag en till som är minst lika bra” och känner att det var ett otroligt misstag?
Vad är alternativet?
Hur komplext är inte det?
Gruff.
posted by Östermalmsräven at 07:13
12 Comments:
Det är svårt att vinna om man inte satsar... ;-). Men som många andra säger, mister man en står det tusen åter.
Svårt val, följ magkänslan, den brukar stämma bättre än man ibland törs tro på.
Ta med henne hit så är alla problem lösta! Visst ses vi på midsommar? Ska bli grymt roligt att se dig Abbelito! Kram Sogni
Men du - hur bra kan det egentligen vara (även om du upplever ert förhållande som perfekt) om du inte ens har berättat att du åker om två veckor? Inte har gett henne en chans att reagera på det. Kan det inte vara just för att du är på väg att lämna som det känns så bra, för att det blir lite "ouppnåligt"? Min fasta övertygelse är att den dagen man hittar riktig kärlek kommer det att vara så bra att man inte låter bara sig själv stå i centrum och gå före förhållandet, det kommer liksom lösa sig av sig självt, hoppas jag :-)
Lycka till i alla fall!
Behåll kontakten men berätta för henne genast! (hon blir sårad om du inte gör det) Sen får ni se hur det känns i framtiden.
Om du inte kan ta henne till Sverige den här gången, ta med dig henne rosa klänning! :)
Det är att vara människa som att vara en glasstrut i Sahara. Det skiter sig alltid på slutet...
...men allvarligt talat...så är det ju en jävla sits, och den ångest det kan ge...det är jag den första att förstå. Jag har gjort den här tabben en gång...att inte agera. Det visade sig vara jävligt jobbigt...men nu...flera år efteråt...framstår mitt val att lämna henne där borta i utlandet som helt genomtänkt och det bästa jag kunde gjort. Det sög när jag bestämde mig, och långt därefter...men idag...tack gud för att jag inte krånglade till det mer än jag gjorde.
Men vafan...det här KAN ju vara HON. Och då blir det genast värre...
Å andra..eller tredje sidan...så inbillar jag mig att det KÄNNS. Det finns rätt och det finns rätt. Bara du är domaren...tyvärr... Det finns inga goda råd. Bara erfarenheter.
Välkommen hem. Oavsett vad.
Berätta nu... Ju mer du väntar destå fulare blir det förmodligen.
Hur omogen är du egentligen? Saknar du total empati? Hon är tydligen inte den rätta eftersom du inte har berättat. Man kan inte både ha och äta kakan.
Tycker det låter lite knepigt att du ska hem men inte säger det till din flicka. Lite ringrostig relation då kanske? :/
Kommunicera med din flicka, det är det bästa tror jag. Lycka till :)
Ganska elakt att dröja med att säga något även om det kan vara jobbigt som f-n att göra det.
Hon piskar kanske alla dina ex men om hon varit "the one" hade du inte hållit på och "in betweenat" med andra.
Räven the procrastinator, du som ger ett så actionorienterat intryck annars :)
Det är lättare än man tror att krångla till sånt här och hur det än går gräm dig inte för mycket, en del relationer går helt enkelt inte att fixa ihop hur bra det än känns.
Good luck!
Sogni: Det ska bli kalas att se er igen också, men jag lämnar tyvärr damen bakom mig. "Ny tid, ny strid" som den där hip hoparen finurligt benämnde sitt album.
Alla andra: Jo jag vet
ehum.
detta hade inte ens varit en fråga om hon hade varit Da One. asså verkligen inte. så du gör nog rätt som lämnar. sen att du är ett svin som inte har berättat när det är två veckor till avresa är en annan sak.
kommentaren kommer lite sent men det var tvunget.
Christina: Bättre sent än aldrig. Jag tror ni ibland inte vill förstå det här med att flytta runt och möta folk och sedan flytta iväg eller bli lämnad. It's just a part of the business, we all do it.
Skicka en kommentar
<< Home