Juldagen
Juldagen var helt klart en av de roligaste festerna i år. Förfesten började sjukt tidigt hos T där vi söp oss runda om fötterna med hjälp av några påsar öl och fin-gin. F:s lillasyster var den stora gin-providern då hennes byrå representerar "Bombay sapphire" i Sverige. Sjukt coolt att hon ska köra trainee-racet på H&M nu i vår, det är galet när någon man alltid sätt som ”lilla donnan” helt plötsligt går och blir ”big business woman”. Me like.
Efter förfesten blev det partaj hemma hos J, en tjej som modellat och som alla alltid tyckte var så jäkla snygg och cool men som slutade i typ kassan på ICA och som sedan flyttade till Borås. Suck. Hur som helst så var festen där heeelt galen, alla jag känt fram till dess att jag började plugga på högskola var där och många hade insikten i att de människorna man träffar på juldagen träffar man bara en gång om året (alltså minns man inte riktigt vad som hände om ett år typ, och minns man så är det ofta glömt mentalt).
Partajet fortskred vid ett-halvtvå på natten då alla begav sig till den lilla förortsklubben som stängde fyra. Om det nu var någon gammal avdankad kompis man inte sprungit på hos T och J så var this the place att göra just det. Skön 90-tals-disco drog in oss i en dimma som slutade hemma hos K på efterfest på vägen tillbaka in till stan. Vi var väl en sju åtta tappra som satt och zippade groggar och lyssnade på patetiska kärleksförklaringar och försök till att få ligga.
Jag måste nog ändå summera kvällen med att det var skönt att jag inte var singel (eller har en benägenhet för otrohet) med tanke på det desperata utbudet för då hade jag nog gjort ett och annat (hmm med betoning på fler saker) som jag troligtvis inte kunnat stå för senare. Ångest hade lätt blivit mitt mellan-namn.
Det var en trött men ändå nöjd jag som tuffade ut till min flicka och halva hennes familj dagen efter. Jag kom hem från efterfesten vid fem-halvsex och satte mig på tåget till henne vid tolv.
Trött.
Efter förfesten blev det partaj hemma hos J, en tjej som modellat och som alla alltid tyckte var så jäkla snygg och cool men som slutade i typ kassan på ICA och som sedan flyttade till Borås. Suck. Hur som helst så var festen där heeelt galen, alla jag känt fram till dess att jag började plugga på högskola var där och många hade insikten i att de människorna man träffar på juldagen träffar man bara en gång om året (alltså minns man inte riktigt vad som hände om ett år typ, och minns man så är det ofta glömt mentalt).
Partajet fortskred vid ett-halvtvå på natten då alla begav sig till den lilla förortsklubben som stängde fyra. Om det nu var någon gammal avdankad kompis man inte sprungit på hos T och J så var this the place att göra just det. Skön 90-tals-disco drog in oss i en dimma som slutade hemma hos K på efterfest på vägen tillbaka in till stan. Vi var väl en sju åtta tappra som satt och zippade groggar och lyssnade på patetiska kärleksförklaringar och försök till att få ligga.
Jag måste nog ändå summera kvällen med att det var skönt att jag inte var singel (eller har en benägenhet för otrohet) med tanke på det desperata utbudet för då hade jag nog gjort ett och annat (hmm med betoning på fler saker) som jag troligtvis inte kunnat stå för senare. Ångest hade lätt blivit mitt mellan-namn.
Det var en trött men ändå nöjd jag som tuffade ut till min flicka och halva hennes familj dagen efter. Jag kom hem från efterfesten vid fem-halvsex och satte mig på tåget till henne vid tolv.
Trött.
4 Comments:
Men ack så underbart. Det är som du säger, det ska vara blött.
v: true true, sooo true...
varför finns det inte en enda bild på ditt ansikte?
anonymous: Hmmmm fler mindre anledningar finns det ju, men antar att det primära är att jag inte vill fläka ut mig alltför mycket...
Skicka en kommentar
<< Home