Monty Python

Innan jag drog med mig H och L till "Blue Bar" för att möta upp U, T, P och hela det där vanliga Bangaloregänget så slog jag på TV-nyheterna och blev sittandes i säkert fem-sex-sju minuter. De intervjuade Indiens cricketlag, men det var inte det vanliga laget som det gnällts så mycket om nu på sistone utan det var tydligen det blinda laget (!?)

Alltså allvarligt, de spelade blind-cricket!

För er som inte riktigt har koll så är cricket lite som brännboll men mer avancerat med en kastare och en som pangar ut bollen osv. Well, ni fattar säkert grundtanken.

Såååå många frågor dök upp i mitt huvud!

1. Hur kan de lokalisera bollen efter utslag?
2. Hur kan de kasta bollen mellan varandra för att ”bränna ut” motståndarna?
3. Vad händer om de inte hittar bollen efter ett utslag?
4. Hur stor är chansen att en blind man kan fånga en "lyra"?

My god det är nästan så att man blir sugen på att se en match, eller hmm kanske bara ett tiotal bollar. Cricketmatcher håller ju på evigt länge…

Home delivery?

Jag hade tänkt spendera måndag eller tisdag nästa vecka med att gå på Casino Royale. Alla säger att filmen är grym och hmm ja måndag och tisdag brukar vara ganska "low key" hur som helst.

När jag bad min receptionist att boka så tog det en sisådär tio minuter innan hon kom tillbaka med den för mig humoristiskt lagda frågan ”Do you want the tickets home delivered?”

Ehhh vad hände med gamla hederliga biomatsystem egentligen?

Mankraft är alldeles för billigt i det här landet.

Times of India

H och jag var med i Bangalore Times (Times Of India) för någon dag sedan, en ganska ful bild som de tog på Athena (Indulgence Nites -festen).

Dessutom så heter vi ”Lexi and Victor”.

Hahaha.

Kerala was nice

Kerala och Kovalam-beach var riktigt nice och vi hade sjukt tur med vädret. Tydligen så är det fortfarande off-season i Kerala men solen sken så att vi var tvungna att köra SPF 15 och stora parasoll på beachen. Mitt hotellrum var en riktig höjdare och vi hade en sjukt stor balkong med utsikt över havet och palmerna.

Hotellet var ett ”billigare” indiskt alternativ som H & L fått på halsen när de var nere hos en lokal turistbyrå men ändock väldigt fint för att inte vara ett fivestar. Pengarna vi ”sparat” på hotell la vi dock på finmiddagar på Taj hotell, champagnebruncher på Leela (sjukt fint i Kovalam, byggt på en klippa) och drinkar kring de pittoreska beachhaken.

Jag brände mig lite på näsan.



Jag hade sjukt svårt att få med hela balkongen på bild så jag körde det här komplexa alternativet istället. Jag står på balkongen och fotar in på H och det fula överkastet samtidigt som man ser utsikten och mig i fönstret.



Beachen var ok.



Morgon på balkongen (sjukt skönt)

Cox town

Jag var en sväng på Blue bar igår med H, L, U, T och gänget. Ganska skönt att bara glida ner, ta ett litet glas vin och hänga i en vacker och varm trädgård sådär på kvällskvisten.

Såklart så flippade vissa ur (då Jackie blandade fin-shots och bjussade på) och skulle dra vidare på efterfest i Cox town (male part of the city) men jag orkade inte riktigt med hallabalot. Jag körde hem H & L och sedan var jag hemma och sussade kring tolvsnåret.

Jag var faktiskt lite tråktrött då jag haft många svängar med möten på jobbet och dessutom så hade jag kört jätteintroduktion med RR som är min nya business developer. RR är bra och faktiskt ganska självgående men det är ändå tröttsamt att sitta en heldag och gå igenom allt om produkter, segment, kunder och strategier…

Ikväll är det tema-party på Fuga, det kan dock bli lite vassare.

Ändrade planer

Det blir inget Goa, jag drar med mig Y till Kerala istället då H och L ska hänga därnere från fredagen till måndagen (vi är där mellan fredag och söndag).

Vi ska egentligen bara bada, äta gott och bo på strandhotell vid Kovalam beach (Indiens södraste spets).

Jag tror det blir nice och Goa har jag ju redan varit i.

Allt är bokat.

Do you want to come?

Igår blev jag uppringd av en indier, Y. Jag har träffat honom ute i svängen kanske tre gånger och han har visat intresse för en av de damer som U känner och därmed funnits med i vår krets och kanske gått på samma efterfester några gånger, men inget mer.

Han frågar mig rakt ut och utan konstigheter om jag vill följa med till Goa i helgen för saken är den att han är god vän med en nattklubbsägare där som ska ha ett releaseparty för några ”luxury-beach-shacks”.

Jag svarar ehhh jag vet inte, jag måste nog kolla mitt schema för att säkra mig om att inget kolliderar (läs: jag måste nog tänka igenom det här för det känns lite märkligt för jag känner ju egentligen inte dig)

Äsch fuck that, I’m sooo going.

Brackigt

Igår natt slog det mig på riktigt.

Två av de favorit t-shirts jag helst drar på mig efter en kostymdag på kontoret kan nog snabbt summera mina tankar. En svart tight dolce t-shirt som det står ”success is the best revenge” över bröstet och på insidan har de till och med bemödat sig till att trycka “the more you want the more you get”. Den luktar jäkligt brackigt nu när jag tänker efter, speciellt i den här delen av världen som inte ens i sina mörkaste fantasier kan förstå vad det är jag ska ”revenga” från.

Jag står i den fria och globalt marknadsanpassade ekonomiens öga. Jag tjänar mer i månaden än vad mina ingenjörer knåpar ihop på ett år och jag hmmm jo jag har knappt fattat hur jag lyckades ta mig hit (läs: man glömmer ofta uppoffringar så här i efterhand).

På ett märkligt sätt har allt det här alltid varit självklart för mig, som att det inte fanns andra alternativ. Det startade nog tidigt och accentuerades av min gymnasietid då vi var ett litet rövargäng som pubertalt satt och avhandlade världen i biblioteket och diskuterade om man skulle ha AMG, Alpina eller Brabus. Vi pratade bilar, hus och fjärran länder som om vi redan var där. Som att vi bara skulle fixa till lite sen skulle vi stå där och bara ha det jävligt bra med vulgära bilar, stora fester och hela ”My-life’s-like-a-soundtrack-I-roll-to-the-beat-paketet”. Folk måste trott vi var dumma i huvudet, eller bara jäkligt uppblåsta och löjliga. Det var vi ju förvisso också. Hell yes.

Min andra favvo är en Energie som satiriskt spelar på den amerikanskt så uppblåsta frasen ”In god we trust” skillnaden är att på min så är den första delen överklistrad och det står istället ”I wan’t everything we trust” över bröstet. På ryggen är det ett stort tryck på ”uncle wolf” en varg med hög ”uncle sam” –mössa draperad i den amerikanska flaggan. Ha! Jag tycker den är underbar, dessutom sitter den sjukt snyggt.

Oj jag tror banne mig att jag svamlar.

Jag stod där hur som helst i Athinas platinumbar med en flaska champagne och en artonåring i ena handen samt en av U’s importerade Romeo y Julieta –cigarrer i andra då det plötsligt slog mig att fy fasiken allt hittills har bara varit en lång och bemödande transportsträcka. Nu har jag banne mig landat.

This is where I was heading.

I want more.

Jul & Nyår

I omgångar har vi undrat över vart vi ska ta vägen över jul och nyår. Alla indierna åker typ till Goa eller stannar i Bangalore men U, L och jag har egentligen aldrig velat något annat än att passa på och resa ut i Asien lite.

U är en brittisk snubbe som sätter upp HR-business och L är en italienare som exporterar "italienska skor" från Indien till just Italien. De två är nog de människor som står mig närmast här nere och tillsammans så har vi faktiskt knåpat ihop ett ganska stort nätverk som vi kan dra i för att få saker som vi vill ha det.

Jag fick precis mail om att L bokat biljetter till Thailand. Jag vet dock inte om det blir city style i Bangkok eller beach hotell på Koh Samui för jag glömde min mobil i en kompis väska igår och L sitter aldrig vid datorn mer än i korta omgångar.

Det blir nice hur som helst.

Saknar inte kylan alls.

Ut med det gamla...

Tiden går så fort i veckorna! Måndag blev ingen träning utan middag på Blue Ginger och igår var det bio som stod på listan men det fick foga sig för inköp av ny rakapparat.

Min gamla var en klenod och så snygg att jag hade problem att göra mig av med den. Det var en gammal Braun-värsting i helkrom som jag fick av min far -99. Förvisso så hade den börjat paja lite och den lät ganska old school men som sagt snygg var den.

Jag köpte en Philips HQ9170 och den må kanske inte vara riktigt lika snygg som min gamla men jäklar vad den rakar slätt och fint. Dessutom fick jag den "billigt".

Den ser ut som ett rymdskepp

TGIM

Då var det full rulle i fabriken igen, jag ska anställa ingenjörer, styra upp tidsredovisnings-strategi och leta flash-programmerare förutom mina vanliga projekt och meck idag.

Ikväll ska jag lyfta lite skrot också och ta några längder i poolen.

Ibland är måndagar faktiskt helt ok.

”Nya tag” liksom.

Hurtigt.

Efterfest med kopp

Lördagskvällen blev succé, vi började lite halvhastigt på "Sunny’s" med en ordentlig middag och några glas indiskt vin och drog sedan snabbt vidare till Athina där T och L började poppa indisk champagne (läs: mousserat vin) och vi "overdid it" lite med Breezers och shit. Det slutade dock med att jag bjöd med mig mina närmaste på efterfest där det bjöds på starka groggar i kaffekopp (just the way I want it).

Söndagsmorgon var trött men jag fick ändå med T, P och hennes kompis på Leelabrunchen och kaffe på Lavelle road. Expatsen organiserade ihop sig och drog vidare på bio men jag valde att möta upp F på ”Club 9” och visst det var nice och jag sprang på V men vi blev inte så långvariga alls för jag ska sussa och klockan är innan tolv.

Smirre-partajet

Smirnoff-partajet var helt galet coolt igår. Jag packade bilen med R och S samt tre danska trainees från danska exportrådet och drog ut till ”club cabana” som visade sig vara en lyxresort typ en timme utanför city. När vi kom fram var det så jäkla nice med uteriggade barer, palmer uplysta i smirnoff-rött och en tokstor DJ scen med sjukt stor pool i bakgrunden (vågmaskinerna drog igång när John började spela).

Well, it was the bomb. Enda kruxet var att de bara hade Smirnoff och läsk så det slutade med att jag bara drack apple-smirnoff, lime och 7-up heeela kvällen. Kändes lite 2002 faktiskt hehehe.

Väldigt mycket folk. Roligt folk.

Väldigt nice.

Greatest hits

Igår släntrade B, V och jag ner till ”20ft high” och käkade gott samt svepte några Kingfisher. Tanken var att vi skulle möta upp R och V på Fuga men det blev så sent så vi valde att bara dra oss hemåt efter maten.

Ikväll är det dock fokus på fest, mycket i pipen! Jag ska banne mig ta med kameran i helgen också, tycker det har varit lite dåligt med blogg-bilder här på sistone.

By the way så kunde jag inte hålla mig och drog ner Hela Mange-Schmidt-skivan från piratebay. Jag måste bara säga att den är finfin, jag var sjukt svältfödd på sånt här.

Ison & Filles inhopp är ju bara för jävla bra.

Skönt flow

Jag gillar Mange Schmidt.

13 kg

Jag skjutsade M till flygplatsen igår och hennes väska kändes förvisso tung när den skulle lyftas upp i bilen men jag skulle nog inte gissat på de 15 kg övervikt som det nu var.

Det hela slutade med att hon inte orkade betala de 30 Euro som varje övervikstkilo kostar med Lufthansa så jag fick med mig ett ”litet paket” hem (på 13 kg) som jag ska skicka via posten.

Hmmm undrar hur många små postpaket det blir?

Sista

Ikväll är Ms sista kväll i Bangalore och jag hoppas att vi kan äta en fin middag och bara ta det lugnt, hon åker tidigt i morgon så det blir till att gå upp med tuppen.

Igår var en tråkig kväll, jag var tvungen att hänga på jobbet och övervaka indragningen av DSL och de enda ljuspunkterna var när S sprang iväg och köpte snacks och lite öl. När jag kom hem hade M handlat mat på Annachi men efter det så valde hon att krypa ner djupt i en brunn. Hon kom inte upp alls. Vete tjyven om hon sitter där än.

Det är galet när man väljer att gå skilda vägar men samtidigt sitter kvar i samma lägenhet. Man vill ju helst inte sitta och prata alltför mycket om varför saker gått snett och vad man inte gillar hos varandra om och om igen då man i slutänden måste hänga med varandra de dagar/vecka tills det är dags att åka.

Speciellt då sanningen oftast svider.

John Digweed

Det har rasslat till i min mejlbox och vips så är fredagsplanerna redan spikade. Jag har fått gratisplåtar till den tokstora Smirnoff-festen med John Digweed och det kommer att bli grymt bra.

Ryktet går även att John håller sig kvar i Bangalore på lördagen och ska köra något större kalas på Athina så jag har i min tur lovat att få in smurfarna som bjussat på Smirnoff-friplåtarna till Athina-partajet.

Hmm ja ni fattar.

It’s going to be the bomb!

Champagnebrunch

Bruncherna här i Bangalore blir mer och mer dekadenta och det gör ju inte saken värre när de slänger in fri champagne och drinkar med tilltuggen. ”U” har en tendens att sikta högt när det gäller att mixa grogg, champagne och typ konstiga brie-ostar samtidigt som han drar ner mig i fördärvet med Montecristos cigarrer och snack om nästa års Gumball race.

Det slutade med att vi simmade två-tre längder och sedan somnade vid Leela-poolen.

Söndagar har sin charm.

Smärtstillande spray

Jag drog med M på Carans (WM-Data Caran AB) intåg i Indien via Taj West Ends ”Ball room” (fin-event som inkluderade ”the Governor of Karnataka”, alla stiffa höjdare från exportrådet och en samling svenska bolagsnissar).

Det var faktiskt ganska kul att höra på engelska-med-ordentlig-svensk-brytning-talare, kolla laser show och att få stå upp och försöka sluta småle när indiska nationalsången spelades (låter typ som smurfhits). Till och med gratis-buffén med tillhörande vin var smarrig och det fanns ordentligt med folk att nätverka med.

M fick dock en släng av nackspärr som eskalerade under kvällen. Det började som ”jag har lite ont i nacken” och slutade i att hon knappt kunde sitta upp. Vi åkte med andra ord hem tidigt och hittade ett 24/7 apotek på vägen där jag köpte smärtstillande på spray, som åkte på direkt i bilen, (det stank tigerbalsam men hade tydligen samma dämpande effekt som kylspray) och ett paket med ordentliga pain killers.

Jag borde ha anat att det skulle sluta i herrejösses-nackspärr med tanke på att det faktiskt redan var lite halvgalet tidigare på dagen och hon hade ju faktiskt lyckats bränna en av mina Lexington handdukar i mikron när jag kom hem efter jobbet (redan här borde vi börjat ana oråd). Hon hade spenderat dagen med att värma upp dem och ha dem på nacken till dess att hon glömt den på ”lite för länge”.

Luktade nice.

Kameler + orkester = ?

Jag måste erkänna att jag har grymt dålig koll på Indiska högtider och igår slog det till igen. Alltid skönt att få en extra och oplanerad ledig dag men vi kände oss samtidigt lite dumma av att stå och glo på en parad med kameler och orkester (vi sprang på dem efter vår middag på ”Mainland China”) utan att fatta vad de firar.

Nu är det förresten ändrat, Bangalore kommer officiellt att byta namn till Bengaluru i Indiens quest att ta tillbaka de anglifierade namnen som skräpar kvar efter den engelska kolonialtiden. Om jag ska vara ärlig så tror jag att ett namnbyte går smärtfritt (lite dyrt bara) då jag redan vant mig vid nya namn som Chennai och Mumbai.

Det är lite märkligt dock, kan de inte lägga pengarna på några nya vägar, vettiga trafiksignalsystem eller på att få tunnelbanan färdig och körklar lite tidigare?

Well well, vem är jag att ha åsikter om hur de ska spendera sina pengar?