Krkrkryptiskt

M:s pappa, Sverker, är kapitalrådgivare och eftersom han faktiskt borde vara gammal i gamet och kunna det där på sina fem fingrar så har jag lyft en femhundratusing till SEB och hans lilla trollerilåda (japp, därav allt jidder om tjockdosor).

Hur som helst så sprang min receptionist in till mig igår mellan två möten och började tjoa om att det var en svensk som hade ringt upp och frågat efter mig. Jag tog för givet att det var Johanna eller hon den andra som ska komma in från Sverige för intervjun om outsourcing (idag fredag) men när det började tjattras om att den som ringt hette ”Krkr” så blev jag fundersam…

Jag: Krkr? Wasn’t her name Johanna?
Receptionist: No the name was ”Krkr” but I told him to call you in fifteen minutes
Jag: Krkr? Are you sure?
Receptionist: Yes very sure, I even wrote it down (visar en lapp som det står “Krkr” på)

Well hmm jo jag antar att jag förstört historien genom att berätta om Sverker redan i början på den här anekdoten men jag skrattade ändå högt när jag på väg hem igår kväll blev stoppad i receptionen av att ”den där Krkr-svensken” ringde igen och att det var just Sverker som satt i andra änden och berättade att han fått de där underskrifterna han väntat på…

Jag ska sluta gnälla om svåra indiska namn, antar att det är same same i alla länder... Man fattar bara sina egna liksom.