I'm the bomb!

Idag är det sista dagen för mitt första stora planerade projekt här på mitt nya jobb. Det braiga är att jag med van hand micklat och trixat hit och dit och ligger långt före min tidsplan så teamet har förutom att bli klara redan börjat implementera förändringarna på den Norska sajten.

Jag försöker att inte spricka upp i mitt största leende när VD och andra höjdare kommer och frågar hur det går med releasen som upptagit fem-sex välavlönade programmerare och systemarkitekter de senaste tre månaderna.

Jag biter mig i läppen, ser väldigt lugn, van samt avslappnad ut och säger "Jo det går bra, vi ligger lite före... Tänkte det var bra att schemalägga alla kunders uppgraderingar också (visar schemat), och börja lite smått, folk har ju en tendens att försvinna iväg under december..."

När jag sedan fått lovorden och burits ut ur tjurfäktningsarenan på axlarna så undrar jag varför jag tvingar mig själv till att inte le? och när jag skriver detta inlägg så är det nästan det jag är mest nöjd över. Att kunna se lugn, van och avslappnad ut, inte själva det här stora med projektet.

Jag måste nog klura lite på det här.